Idag har jag betat av en massa saker som blivit liggande på jobbet. Drivet har gått på sparlåga sen pappa gick bort i september men jag hoppas på att hitta tillbaka till min vanliga form så att företaget fortsätter utvecklas i samma takt som innan.
Jag älskar att göra listor på saker jag ska göra och sen stryka dem allt eftersom. Det är så direktbelönande att beta av och stryka. Ibland är jag så töntig att jag till och med skriver dit saker som jag kommer på att jag ska göra direkt bara för att få stryka. Det känns som att det är lite på gränsen till list-fusk men vad gör man inte för att göra livet lite mer spännande?
*kraffskrafs...stryyyyk...kraffskraffs...stryk stryk stryyyyyk....krafs*
Jag känner att jag jobbar i en riskbransch. Risk på det sättet att man blir utsatt för bebisar och bebiskläder hela tiden och det bygger upp ett onaturligt stort bebis-sug i kroppen. När jag är på jobbet så hör man min biologiska klocka ticka ljudligt. Kolla på det här till exempel,hur gulligt är det inte?
Eller den här!
Man vill bara kränga på det på en bebis och KRAMA DEN! Jag har lyckats hålla mig från att attackera besökarnas barn än så länge men man vet ju aldrig. En vacker dag så kanske det bara slår slint i huvudet så när föräldern tittar bort så våldsbyter jag kläder på barnen och när de tittar tillbaka så står jag och kramar barnet krampaktigt med desperat glasartad blick. Man vet aldrig....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar