Varje gång jag kollar på antikrundan så tycker jag mig känna igen saker och får total panik.
Igår tittade jag på antikrundan och jag tror det tog 1,5 timme för mig att somna på kvällen. Jag ligger och tänker på alla gånger man har hjälpt till och röja vid flyttar, dödsbon och ratat saker på loppisar och blir mer och mer säker, ju mer jag tänker på det, att visst såg jag väl en sån där silverljusstake när vi plockade ihop den där lådan som skulle till loppis och var kanske inte den där tavlan som vi gav bort egentligen ganska lik den där tavlan de värderade till 300.000?
Så håller jag på, timme ut och timme in. Ångest ångest ångest. Antikångest.
Vad kan jag göra åt saken? Har funderat på att låna en bok om antikviteter och försöka läsa på lite men jag vet att det kommer vara helt poänglöst. Jag pluggade t.ex stilhistoria för några år sedan och nu kan jag inte ens säga vad som är rococo eller när art deco egentligen var populärt.
Jag är ju redan innan jag gått til biblioteket helt övertygad om att det är meningslöst för mig att läsa boken så hela projektet känns döfött.
Jag får skaffa en kompis med antik kunskaper som jag kan vända mig till med mina frustrerade funderingar för jag har fan inte råd att betala någon för hjälpen.
Vill du bli min kompis? Som motprestation så kan jag bjuda på massor av ätbara saker och så kan jag sjunga singstar(dåligt) och dansa(fult). Jag kan även erbjuda åkturer i mitt vrålåk till volvo till platser som Ica Maxi eller ÖoB,möjligheterna är oändliga som du ser!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar