Känslor jag saknar

Känslor jag saknar:

Känslan av att framkalla fotografier. När man lämnade in filmrullen i butiken och sen otåligt väntade 1 timme, 3 timmar. 24 timmar eller 7 dagar (beroende på hur fattig man var) på att få se bilderna från senaste sommaren/festen/nyår whatever. Nu är man så blase. Man fotar och fotar, sen orkar man knappt ladda upp dem på Facebook om man överhuvudtaget orkar flytta dem till datorn.
Jag har inte ett fotografi man kan ta på från ca 2005 och framåt.

Känslan av att hyra film. Att gå och bläddra bland fodral, läsa baksidor och välja på måfå. Helt klart ett lyxproblem. Jag uppskattar ju som fan att kunna kolla på film när som helst och gärna direkt efter de släppts i USA men ändå,kan inte hjälpa att sakna den där känslan. Skulle jag hyra film nu så skulle jag bara känna mig dum i huvudet eftersom jag kan få det gratis...men...

Känslan av överraskning. Det är inte så ofta man blir överraskad(på ett positivt sätt) i vuxen ålder!

Känslan av helg. Eftersom jag alltid jobbar lördag så känns det aldrig som att jag är ledig eller har helg på riktigt. Deprimerande.

Sommar känslan. Äntligen sommar! Nu ska jag/nu kan vi äntligen... Fast de senaste åren så har det mest varit "sommar! I år kommer jag inte åka på semester, inte kunna göra det ena, det andra eller det tredje..." Sommaren är så mycket "nej vi kan inte, nej vi har inte råd". I och för sig så är barnen skitlyckliga av att bara göra matsäck och gå ner till sjön och sola och bada en dag men ändå. Det är så mycket jag skulle vilja ge dem som jag inte kan.

Det var inte alls meningen att det skulle bli så här deprimerande men det blev det. Satt mer och tänkte på nostalgiska saker som teknikutvecklingen tagit bort känslan från men det urartade i någon slags allmän depp.

Näe fy, får kamma mig imorgon och skärpa till mig!